Har du tagit kort på mina barn?

För några dagar sedan gick jag längs cykelbanan och stirrade på skogsdungen. För där, bland träden, härjade det en grupp ungdomar. De smällde smällare och tände eld på plastpåsar som de kaste omkring sig. Man kan inte gå bara förbi dem och låtsas som att man inte bryr sig. Det går bara inte. Jag funderade på om jag skulle gå fram till dem och prata med dem. Det skulle jag kunna göra om jag vore en biffig karl men som en rund tant skulle jag bara få en massa skit i ansiktet på mig. De skulle springa iväg och på tryggt avstånd håna mig till tårar. Ungar som tänder eld bland träden är nog inte av den typen som ber om ursäkt. Så jag stirrade på skogdungen tills en av dem fick syn på mig. Och då ropade jag:

- Jag har tagit en bild på er. Börjar det brinna här så skickar jag bilden till polisen! Bara ni vet det!

Idag har jag blivit påhoppad av en okänd för mig kvinna. Hon och en tjej (antagligen hennes dotter) haffade mig vid affären och hon fräste till:

- Du, har du tagit kort på mina barn?

Jag blev konfunderad och började scanna mitt minne. Fotograferade jag några barn? Borde jag i känna igen kvinnan i överhuvudtaget?

- Nej - svarade jag - men vad menar du?

- Ingenting - muttrade hon - jag kollade bara.

Och då trillade femöringen ner!

- Menar du de barnen som tände eld i skogen? Ja, för de barnen tog jag kort på och sa att jag skulle skicka det till polisen ifall det brann.

Kvinnan vände på klacken och gick.