Gästboken

För några år sedan hade jag och några andra fotografer en utställning. Vi hade allt, en superfin lokal, fina bilder, vernissage... Ja, allt förutom en gästbok. Så ingen av oss visste egentligen vem som hade tittat på våra bilder och vilka tankar besökarna hade. Det var ett miss tyckte vi.

Nu har jag en sagoutställning. Jag har lagt ett skrivblock, en penna (pennan hade i för sig försvunnit dagen efter och jag fick ersätta den med blyertspennor) och uppmuntrat besökarna att lämna en hälsning till mig. Idag, två veckor innan utställningen är slut, har jag bestämt mig för att ta bort gästboken. Det mesta som skrivs i den är egentligen ungdomsklotter. I början skrev några tjejer sina kärleksförklaringar till varandra. Även om gästboken var tänkt som just gästbok och inte anslagtavlan så tyckte jag att det var lite rart. Rart var också att läsa "Hej, jag har en katt". Det var nog ett litet barn som skrev det och jag log inombords. Men sedan spårade det ur totalt. Ungdomar hänger ut varandra i den, skriver otrevliga saker om sina kompisar och använder fula ord. Dessutom är gästboken fylld med uppmaningar att besöka fjortisbloggar som har varken något med mig eller utställningen att göra. 

Jag är jätteglad åt de fina hälsningar som en del har lämnat i boken. Jag är så tacksam för de snälla, uppmuntrande orden. Men jag kan inte ha boken kvar. Jag är lite rädd för att det ska bli bara värre än det är just nu. Det är synd att ungdomarna inte förstår bättre, verkligen.