Alla sova i enslig gård...

... endast jag är vaken.

Nja, så enslig är inte min gård och jag är nog inte den enda vakna själen på gården men jag får lätt ett sådant intryck när jag pulsar i snön. Vinternatten är magisk, även den i stan.

Idag har mitt magont släppt taget om mig. De senaste veckornas händelser har gjort att jag har tappat gnistan totalt. Stressmagen gav sig direkt till känna och jag har ylat och stönat av smärtan. Jag klarar inte av oro. Att leva för dagen är tomma ord, att inte oroa sig för imorgon utan njuta av idag är välmenat men ack, så svårt att uppnå. Jag önskar att jag kunde bara strunta i allt och leka snöbollskrig eller åka pulka istället. Det är kanske lätt att leva i nuet när nuet är snällt. När nuet börjar visa sig från sin värsta sida då börjar magen protestera, livslusten rinner bort ur en och man vill bara sova tills nuet kommer på andra tankar.