Jag känner mig vilse!
Jag vill så mycket men det säger liksom stopp. Ibland får jag en känsla att Högre Makter leker med mig. Eller är det så att de vet något jag inte vet? Som när ens barn står i leksaksaffären och bara vrålar ut all sin ilska för att mamma och pappa vägrar att köpa Stora Bilen. Men vad barnet inte vet är att mamma och pappa har faktiskt köpt Stora Bilen och barnet kommer att få den i julklapp. Eller något sådant. Jag vrålar, jag snyftar, jag deppar och jag frågar Livet varför det är så motsträvigt just nu. Varför Livet? Varför?
Jag kanske trampar på fel stig? Jag kanske inte har hittat min sig än? Fast det är ju löjligt för jag är rätt så gammal. Gamla tanter ska vandra tryggt på sina stigar. Är det inte lite för sent att börja fundera på om stigen är verkligen den rätta? Så varför Livet gör du så här mot mig? Varför visar du mig stigar som jag inte kan gå på?
Shit också, jag som just nu kan skriva hur mycket som helst måste sluta för Nosan vill gå ut. Hon står bakom mig och trycker sin nos mot min rumpa. Det betyder "kom, jag vill kissa". Då kan man inte sitta här och författa klagande inlägg. Inte om man älskar sin hund.
Men en tanke har slagit mig precis. Det är kanske så att Nosan jobbar åt Livet? Typ en hemlig agent. Livet tycker nog att jag frågar för mycket och Det skickar Nosan och hennes behov på mig.
5 kommentarer:
När jag för en hel massa år sedan skulle starta min lilla firma så var det ett GIGANTISKT steg. En process som jag knappt trodde att jag skulle komma igenom. Jag såg bara hindren inte en enda möjlighet...Så tråkig var jag. Men när jag så tog steget så var det inget mer med det, så konstigt det kan vara. Jag hade mitt lilla företag, jag jobbade i det samtidigt som jag jobbade i mitt vanliga jobb. Och det var inga problem med det alls. Största problemet var i mitt huvud innan.
Kramar
alla djur är hemliga agenter för livet - det är det vi djurägare har förstått (för länge sen)
Agneta (med Alice, en av de duktigaste agenterna och kanske inte så hemlig)
Underbar tolkning!!! :) Följ Nosan!
Men hur gör de som inte har några djur? vet de vägarna själv???
Jag tycker om tanken att Nosan jobbar åt livet. Vilken tröstande tanke. Hoppas hon hjälper dig att hitta rätt stig!
Hej Anna Stilla!
Jag är en nytillkommen bloggäst hos dig!
Jättefin blogg!!
Jag är själv i en fas i livet där jag har och har haft det tungt. Eckard Tolles bok "Lev livet nu" håller mig på benen och gör så att jag klarar jobb och vardag. Till och med får mig att känna glädje till livet igen korta stunder. För första gången på många år så har en fridsam känsla kommit inför julfirandet. Underbart. Må så gott Anna Stilla, det man med säkerhet vet så är det att livet är föränderligt. Kram Suss
Skicka en kommentar