Jag trivs i skogen. I år trivs jag mer än någonsin tidigare. Skogen är en plats där jag gömmer mig för den skoningslösa vardagen. För en liten stund kan jag släppa allt och låta tankarna sväva fritt. Oftast är det snälla tankar som kommer till mig då. Man kan inte tänka negativt när man plockar blåbär. Det går inte ihop helt enkelt. Synd bara att jag har så dåligt lokalsinne och går lätt vilse.
2 kommentarer:
Jag lyckades gå vilse i skogen utanför huset häromdagen. Envist tvingade jag min dotter åt ett håll hon trodde var fel för att efter hundra meter få erkänna mitt misstag, plocka fram gps-en (telefonen) och gå tillbaka till den väg hon föreslagit.
...och hon är fem år.
Jag skäms.
Ooo Smilla, jag kan gå vilse i mitt eget bostadsområde. familjen driver med mig och säger att jag borde ha en namnlapp med adress och telefonnummer hängande runt halsen när jag går ut.
Skäms inte. Barnen är faktiskt överlägsna oss på många plan.
Skicka en kommentar