... och han spelade på sin garmoshka.

Jag har tänkt efter... Och kommit på att trots deppandet så har jag varit lite glad i alla fall. Jag brukar besöka Sakleteriet med jämna mellanrum. Det är en riktig balsam för själen, i alla fall för en sådan förvirrade och drömsk själ som min. På hyllan, precis vid ingången, väntade på mig ett litet ryskt par. Gubben drog några glada toner på sin garmoshka och solen tittade fram. Så allt är inte svart, inte jämt. Man behöver bara tänka efter lite...