Det känns att varje dag har något nytt med sig nuförtiden. Idag åkte vi tillsammans med Johanna och Andreas till Julita Gård. Där fick jag bevittna den sötaste tävlingen ever. Nämligen kaninhopptävling. Att kaniner kan hoppa det har jag ju vetat rätt så länge. Men att de tävlar i hoppandet är helt nytt för mig. Fast en del kaniner kände inte alls för att hoppa. Det hjälpte inte att deras ägare puttade på dem. Men söta var de allihopa. De såg ut som de ljuvligaste gosedjuren man kan tänka sig. Ohhh, 5-åringen inom mig har vaknat. Igen...
2 kommentarer:
Hej!
T.o.m. en 53-åring som jag blir alldeles betagen av kaniner. Växte upp med kaniner en gång i tiden, och blev ofrivillig fostermatte år yngsta dotterns kanin när hon flyttade hemifrån för ett antal år sedan. Han - Pucko - blev 11 år gammal, somnade in för 3,5 år sedan. Och fortfarande tänker jag att överblivna kokta potatisar skulle kunna vara smaskens för honom, för att inte tala om fina maskrosor och rödklöver...
Ja, detta väckte alltså ditt fina inlägg.
Kaniner är absolut underbara!
Kram från Anette
Tack Anette! Jag vill gärna ha kaniner men just nu är det omöjligt. Den dagen jag flyttar ut på landet då ska jag skaffa mig både kaniner, getter och höns :)
Skicka en kommentar