En av mina skrivarkompisar brukar säga att det handlar om research.
För det gör det faktiskt. Var annars ska jag, framtidens mest lästa författare, hitta idéer till mina böcker om inte på gatan? Hur ska jag kunna veta vad folk viskar till varandra om jag inte spetsar öronen till bristningsgränsen?
Fast ibland önskar jag att jag inte hört vissa saker. För jag kan bli så äcklad av det folk säger. Jag har stor lust att smocka till dem. Eller åtminstone blanda mig in i samtalet. Men det gör jag inte. Jag fortsätter att tjuvlyssna och lägga saker på minnet. Saker som kan bli en berättelse som folk kommer att tro att jag har hittat på. Ingen kommer att tro att sådant händer i det verkliga livet. Men tro mig, det händer...
2 kommentarer:
Ja det kan vara både underhållande och skrämmande att tjuvlyssna. Min "passion" är att sitta och titta på folk...kroppsspråk, gångstil och personlighet; kan hålla mig sysselsatt länge...// Kram
Jag med! Ibland sitter jag och försöker gissa var folk är på väg, vad dem ska göra när de kommer fram osv. Kram Pia!
Skicka en kommentar