Jag gör mycket för att överrösta oron och ängslan. Jag gör pasta carbonara och vänder ansiktet mot solen. Jag läser om yoga (fast jag yogar inte alls) och jag kammar min korta lugg. Men oron har stark röst och skriker rakt i mitt öra. Helst vill jag rulla mig till en kanelbulle och titta utan att se något alls. Men jag kan inte. Oron får inte tro att den har vunnit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar