Sams igen

Jag och min symaskin är sams igen. Under de senaste veckorna har vi känt en stor aversion för varandra. Hon i det ena hörnet, jag i det andra. Det är nog ingen slump att jag har byggt högar av allt möjligt runt symaskinen. Tvätt, böcker, pärmar. Jag staplade och staplade saker på sybordet och till slut blev maskinen helt osynnlig.

Idag, när jag lyssnade på Tango To Evora, kände jag hur symaskinen började skicka positiva signaler till mig. Kom igen Anna, sluta tjura. Sy på mig lite! Pliiiizzzz... Ack, kan man behålla sin isiga tjurighet när symaskinen ber så fint? Högarna runt den har försvunnit, jag fattade saxen och började klippa. Och sedan sydde jag. Och sydde... Och jag ska sy tills vi blir tjuriga igen. Jag och min symaskin.