måndag 28 december 2009

Ett litet löfte



Jag var 15 år och gick ut grundskolan. Jag hade klarat antagningsproven till gymnasiet (ja, så var det faktiskt, man kom inte in på enbart fina betyg) och kände mig oerhört vuxen. Jag ville göra något väldigt vuxet också och snodde en cigg från mina rökande föräldrar. Det stora mandomsprovet ägde rum på skolgården. Det var en ljummen junikväll och jag var där alldeles ensam. Jag tände ciggen, tog två bloss och hostade ihjäl mig. Jag hade svårt att förstå hur folk kunde plåga sig på det vidriga sättet.

16 år senare började jag röka själv. Jag var då 31, min värld rasade samman. Jag var på en fest, drack för mycket vin och bestämde mig för att sällskapsröka med min kompis. Från att sällskapsröka till att bli en kedjerökare var vägen kort. Under mina jobbigaste dagar kunde jag röka två paket om dagen.

I tre år rökte jag så här men för tre år sedan, med hjälp av nikotinplåstret, lyckades jag lägga av. Kanske inte helt och hållet för jag feströkte. Jag kunde röka hela kvällen och vakna utan något sug alls. Jag trodde att jag kunde hantera det. Ja, tills en fest i juni i år. Eftersom jag visste att på festen skulle det vara folk som rökte och jag ville inte tigga cigg hela tiden så köpte jag mig ett eget paket. Festen tog slut men inte mina cigaretter. Jag gjorde slut på dem dagen efter och var fast i träsket igen. Från feströkning till kedjerökning var vägen kortare än någonsin annars.

Fast nu håller jag på att sluta, den här gången för gott. Ingen feströkning, inga undantag och undanflykter. Jag vill inte röka, det kostar för mycket, det stinker och jag blir äcklad av tanken att cigaretter har gjort mig till sin slav. Det äcklar mig att jag inte kan hantera det beroendet. Den här gången kör jag hårt, inget nikotinplåster eller tuggummi. Bara min starka vilja att frigöra mig, att vinna över min egen svaghet. Den viljan driver mig. Har jag lyckats med att vara rökfri i en månad då ska jag bjuda mig själv på något lyxigt, något som jag annars snålar med.

12 kommentarer:

kama sa...

Juz po wizycie? Wrocilas do domku? Dzwonilam do Was,ale nie bylo Was u Asi,zakupy...Ja jutro lece...Pa :) Szczesliwego Nowego Roku!!!! Kocham Was

Anonym sa...

Heja heja! Du klarar det! Jag "slutade" två gånger när jag blev gravid, men började igen. Sista gången jag slutade så var det på riktigt, när jag fyllde 30 (jösses, det är snart 13 år sedan) bestämde jag mig att nu får det banne mig vara slut på detta omogna och idiotiska beteende. Har inte tagit ett bloss sen dess och lockas verkligen inte alls. Ett mycket bra beslut av dig och jag lovar dig att jag gärna stöttar dig om du känner dig mindre stark någon gång, du vet var jag finns - det är bara att hojta! Lycka till! Kramizzz

Anonym sa...

Klart du kan! Jag har klarat det :)

Annelie sa...

Det är skitäckligt. Hoppas att du klarar det. Klart du klarar det!

Anonym sa...

Hej Anna
Säger bara lycka till.
Egentligen skulle jag meddela att alla sagopåsarna blev populära. Barnen plockade med sakerna samtidigt som jag läste så det blev en riktig dockteater.
Gott nytt år önskar jag dig och din familj.
//Bigge

Toril sa...

Heja dej! Jag ska hålla tummarna för att det går vägen:)

Ancan sa...

Klart du fixar det!
Jag är oxå fd "periodare" vad det gäller rökning,var uppe i 2 askar /dygn långa perioder men för 5 år sedan bestämde jag mig - sedan har jag inte rökt :) Underbart!!!

skapasaker sa...

Heja! Du fixar det! Unna dig något mycket trevligare, något som inte går upp i rök!

Anna Stilla sa...

Tack så mycket för alla hejja-rop! Jag kämpar tappert och jag hoppas att snart är det här helvetet bakom mig.

Bigge, roligt att tjejerna gillade påsarna!

Persilja sa...

Nämen nu sprack min världsbild!!! DU rökare??? NÄ! Det är fel. Vad bra att du slutar. Du ÄR ingen rökare. Så enkelt är det.
Men vad är det på bilden??? En larv?

Anna Stilla sa...

Förlåt Persilja...

Man fattar väldigt dumma beslut när ens jord skakar under fötterna och man förlorar sunt förnuft. Vill du veta något pinsamt? Valet stod mellan tonvis med godis eller cigaretter. Jag var rädd för att gå upp i vikt och började röka istället. Och inte trodde jag på alla varningar om att nikotin är väldigt beroendeframkallande. Men man blir beroende långt innan man har en aning om det. Och sedan är är det svårt att sig ur.

Men ack, så många fd rökare som har kommenterat inlägget och skrivit att de har lämnat rökningen. Det är alltså möjligt!

TACK!!!!!

Persilja sa...

Jag är också en f.d rökare. Fast det är så länge sen att det är preskriberat! Jag mötte min man (1981) och han AVSKYDDE röklukt och då var valet lätt. :)
Jag är tacksam för det. Idag är det totalt otänkbart att jag skulle röka även om jag provat feströka bara för att jag varit så nyfiken men varje gång har jag bara känt den unkna äckliga smaken. Det ÄR verkligen vedervärdigt! Jag har dock stora problem med godis just nu. ÄR alldeles såld på det och ska försöka bryta det snart. Gott nytt år! Hur går det förresten?? Med uppehållet?
Kram!