Om jag inte vore...

Det här måste jag berätta om i bloggen har jag tänkt många gånger idag.

Att jag har gjort ett fynd på Röda Korset. Ett par böcker som jag hittade i en hög med böcker som ännu var ej prismärkta och därför var dem inte till salu. Men jag tittade på personalen med den snällaste blicken jag kunde och fick böckerna med mig hem i alla fall.

Att jag har promenerat idag. Mycket och länge. Nu är mina ben helt stela men jag har fått överskott av endorfiner. Och det är faktiskt första gången på väldigt länge.

Och att jag varit med och bedömt några bilder som en fotoklubb har skickat till oss. Att bedöma andras bilder och motivera sina val är svårt. Det räcker inte med att säga att jag gillar den och den bilden. Men varför? Vad är det som gör bilden så speciell just för mig? Att sedan skriva ner sin motivering och komma med konstruktiv kritik är höjden av det svåra. Jag tyckte synd om de stackarna som fick sista placering. Det är därför jag undviker att någon annan ska bedöma mig. För att jag är rädd för att komma sist. För mig skulle det innebära en mental undergång. Hellre fotograferar jag av hjärtats lust och gör massor med fel än att jag låter ett annat öga döda den lusten.

Allt sådant tänkte jag berätta för Er om jag inte vore så ofantligt trött som jag är just nu...