Regnet öste ner. Magnus satt vid datorn och jag låg i soffan och läste. Telefonen avbröt tystanden. En kvinna presenterade sig som Irene. Hon hade sett en katt sitta ute i regnet och vråla. Hon kollade telefonnummer på kattens halsband och nu ringde hon och undrade om katten var bortsprungen. Det var den inte för den vrålade på granngården.
Magnus tog på sig gummistövlar och gick ut i regnet för att hämta vår vrålande kattfröken. Han hittade inte henne. Nåja, tänkte vi, hon kommer hem själv. Magnus återgick till sitt arbete vid datorn och jag stoppade näsan i boken. Plötsligt var Lucy bara där. Mitt i vardagsrummet. Hon kom från ingenstans. Hur kom hon in? Alla dörrar var ju stängda. Vi tittade på varadra och försökte lösa gåtan men ingen av oss kunde komma på svaret. Katter är verkligen fulla av hemligheter.
3 kommentarer:
Jag hade en liknande upplevelse med min katt för ett par år sen. Jag började undra om den hade klättrat ut genom kaminen, för på något annat vis torde det ha varit omöjligt.
Oh yes...jag har två själv så jag vet:) men de är underbara djur, egensinniga och helt fantastiska stressavlösare! allt gott
Lite läskigt. Men en katt är en katt. och gör som den vill. Den smet kanske in när han öppnade dörren utan att Magnus upptäckte det...
Skicka en kommentar