Inatt satt vi med dottern på akuten. När jag väl la mig i sängen var klockan tre på morgonen. Att sitta på akuten är så obehagligt. Att vänta och vänta, att bara sirra på rummets kala ytor och lyssna till stegen utanför dörren. Kanske, kanske leder dem till vårt rum? Sara slumrade till på britsen, jag studerade skosnören i mina kängor. Väldigt detaljerat. Vid inskrivningen blev Sara frågad om hon hade kräks.
- Ja, sist när jag var 8 år - svarade hon. Hon är 14 :)
Efter några timmar fick vi åka hem. Tack och lov. Jag avskyr att vara på sjukhus men samtidigt är jag glad att de finns. Idag mår Sara mycket bättre. Hon orkar till och med driva med katten så allt är i sin ordning.
2 kommentarer:
Så skönt att hon mår bättre! Ja, det är inte roligt på akuten. Denna väntan, och låst är man! Ännu värre om man är hungrig och inte har ngt med sig. Men hälsa Sara från kattanten att man inte ska driva med katter ;)
Var man inte sjuk när man kom till akuten så kan man bli det... Det är sån stämmning där inne så man blir deprimerad. Ofta i en vansinigt tråkig miljö. :-\
Jag hoppas allt är bra med henne nu?
Skicka en kommentar