Det här är sjätte månadsbilden i mitt projekt livet runt bäcken. Gräset börjar lägga sig och grönskan har tappat sin intensiva färg. Naturen tvättar bort sin make up inför vintervilan. På vägen hem hittade vi några förvildade plommonträd. Vi plockade fickor fulla med de godaste plommonen jag har ätit på länge. Kärnorna spottade vi ut i buskarna som växer vid stigen. Kanske om 15 år går det någon annan just på våran stig och upptäcker några plommonträd. Och undrar över hur träden hamnade just där. Och plockar fickor fulla, spottar ut kärnor och för livet vidare, vidare...
4 kommentarer:
spännande att se hur bäcken ändras. Först tyckte jag att det var en tråkig bäck, men nu tycker jag den är väldigt spännande. Kan knappt vänta till nästa månad för att se hur den ser ut då.
Tack Linda. Jag tycker inte heller att just den lilla bäcken är ett naturunder men den ligger så pass nära mig att jag vet att jag kan alltid ta mig dit. Sedan förändras bäcken och livet runt om den varje månad. Att gå dit under bestämda tiden ger mig träning i självdisciplin :)
Anna - jag har ett vildplommonträd i min trädgård.
Detta år har det givit mer frukt än någonsin.
Smakade faktiskt ett vildplommon för första gången. Blev oerhört angenämt överraskad!! En HELT annan smak än mina andra plommon i trädgården!! Fylligare, men ändå mildare - nästan som en sharonfrukt - har du smakat en sådan?? Hoppas vårt vildplommon ger oss lika mycket frukt nästa år också trots hackspettens tuffa tilltag...
Kram!
/Mynta
Jag tycker att det är så fränt det där med frön och kärnor som sprids av oss människor och av djuren. Genom bajs och att man spottar och kastar och pälsar och fjädrar som det fastnar i.
Skicka en kommentar