Tallblodriskor förknippar jag med min morfar. Jag har väldigt få minnen av honom för han dog när jag var tre år. Men han lever inom mig tack vare mammas berättelser. Jag vet mycket om honom. Jag vet att han var väldigt snäll. Och att han var fena på att plocka svamp. Han kände till ett hemligt ställe där blodriskorna växte. Smörstekta blodriskor var hans specialité. Sedan han dog åt jag inga tallblodriskor alls. Förra året hittade jag ett ställe där det växte massor av den goda svampen. Larver och maskar hittade också dit, tyvärr. Små egoister som angrep varenda svamp utan att tänka på mig. Så i år har jag vaktat stället under tallen. Jag har gått dit varje dag för att titta efter svampen. Och ikväll har jag fått min belöning, en himla massa fina och friska tallblodriskor. Jag har stekt dem i smör, precis som morfar gjorde. Magnus har fått smaka.
- Jag visste inte att svamp kan smaka så gott - sa han och gapade efter mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar