Den tjugofjärde luckan

Livet blir så sällan som har har tänkt sig. I alla fall mitt liv. Att planera och se fram emot saker känns ibland så meningslöst. Det finns sådana som tycker att man ska visst planera för det finns så mycket glädje i det. Kanske. Men när jag planerar så är mina förväntningar starkare än den där glädjen. Sedan blir jag grymt besviken.

Jag har lärt mig det här. Någonstans på vägen. Därför försöker jag, så innerligt och starkt, att inte planera alltför mycket. Jag försöker faktiskt att ta en dag i taget och se vad den har med sig. Men det är tråkigt. Ibland. För det tar ifrån mig möjligheten att bli förväntansfull. Ni vet, lite av den julkänslan som man hade när man var riktigt liten. När man öppnade luckor i adventskalendern och med varje dag var man närmare den stora dagen. Vad livet var enkelt då. Ingen ifrågasatte den allra sista luckan. Man visste att till slut skulle man öppna även den. Det var ingen tvekan om det.

Men i vuxenvärlden finns det inget garanti att den tjugofjärde luckan finns ens. Och om den finns så kanske är den bommad för evigt. Och om den går att öppna så kanske har någon hjärtlös människa lagt något otrevligt bakom luckan. Så där för skojs skull...