Ibland läser jag min egen blogg. Bläddrar bakåt i tiden och förundras över alla dagar som har gått. De flesta av dessa dagar verkar så bekymmersfria och glada. Men så är det ju inte. Jag är en alldeles vanlig människa som kan bli oerhört arg, trött, ledsen och ibland till och med elak.
Men jag väljer...
Jag väljer att låta alla positiva känslor och upplevelser ta så stor plats som möjligt i mitt liv. Det låter så enkelt när jag skriver det men det är svårt. Otroligt svårt. Det är nästan som att man måste träna upp förmågan att låta det negativa bara rinna av en. Att inte alta saker i all evighet. Inte grubbla och vara alltför pesimistisk...
En gång knäckte livet mig. Livsglädje var ett främmande begrepp för mig. Livsorken behövde konstgjord andning för att orka bära mig. Jag vill aldrig någonsin hamna där igen. Jag vill känna mig levande. Helst varje dag.
Jag har mina små knep. Bloggen är faktiskt ett av dem. Att skriva om sådant som gör mig glad har en otrolig helande kraft, i alla fall för mig. Ett annat knep för att hålla glädjen vid liv är att anteckna...
Jag har en stor anteckningsbok där jag skriver allt jag vill göra. I vintras skrev jag att jag vill ha en ny sommarhat. En sådan ska jag sy mig till sommaren. För några dagar sedan skrev jag att jag vill springa i lövhögar. Någon gång i september. Men om jag inte skriver det då kommer jag garanterat att glömma det. Och så kommer september att gå över i oktober, lövhögarna kommer att ruttna och det är ju synd att missa ett sådant tillfälle. Barnsligt? Tja, kanske. Men hellre en barnsligt glad tant än en sönderstressat vuxen vålnad.
5 kommentarer:
Vilken underbar livsfilosofi! Jag har ännu inte klurat ut vad min blogg egentligen ska vara bra för - men kanske vore det en himla bra idé att liksom du bara samla de positiva stunderna där. :) (Hittade förresten hit av en slump från en annan blogg som jag oxå slumpade mig fram till, försöker finna en väg att gå här ute i bloggvärlden....)
Väldigt tänkvärda ord. Det är ju en jättebra ide att gå tillbaka och läsa sina tankar och se om det har blivit som man tänkt.
Tack för titten hos mig och sköt om dig
Gunilla
Hej
fint skrivet.
Att leva i nuet men kunna förankra livet via text och blogg...
Jag har svårare att sätta ord på vad jag gör, men det är jätteviktigt att kunna det.
Ha det gott
Monika
Du har så sant, bra skrivet! Du har så rätt. Att skriva om gamla oförrätter och "ämla sig" är bara söndrande. Passar på att fråga. Kan jag låna din fina bild med texten "njut av dagen den kommer inte i repris"? Natruligtvis länkar jag till dig Anna, om jag får låna.
Precis så ska bloggen funka. Jag försöker också ha den som glädjeblogg. Det är viktigt att välja glädje. Jag har under en del perioder under bloggartiden haft en hel del problem, men bloggandet har hjälpt mig vidare. Det har funnits en plats där jag rör mig dit problemen inte nått in. Det är faktiskt väldigt befriande. Och sen när jag läser tillbaka ser man den gladare bilden av livet. För den finns ju samtidigt med sorgen. Det är kanske förljuget och en slags flykt, men så länge det funkar spelar det ju ingen roll! Jag gillar din anteckningsbok där du skriver in små saker i livet du vill göra. Så viktigt! Jag måste ta efter.
För man glömmer!
I min bok ska det först stå
Jag vill läsa högt varje kväll för dottern.
Jag har läst högt för de andra men orken tog slut vid henne. Kvällarna
blev för tunga med alla barn som skulle i säng.
Det har stört mig och nu ska det iallafall skrivas upp så hinner jag rätta till det...
Skicka en kommentar