Ett bi landade på vår vintertrötta gräsmatta. Det var ett nyvaket bi som rörde sig långsamt och lite klumpigt. En nässelfjäril satte sig på ett torrt eklöv och sträckte på vingarna i solvärmen.
Jag stod som förstenad. Jag var rädd för att göra en minsta rörlese och skrämma iväg dessa tidiga vårbudbärare. Tänk, för knappt en vecka sedan snöade det här och våren kändes långt borta, nästan overklig. Bara en otydlig känsla, någonstans djupt inom mig, talade om för mig att våren kommer. Och idag har den kommit, tillsammans med de små krypen som inte orkar vänta längre. De är, precis som jag, otåliga och förväntansfulla.
När jag betraktade biet och fjärilen kände jag en trygghet. En sådan trygghet som man känner av väl inkörda rutiner. När man inte behöver oroa sig för vad som kommer att hända, för man vet det precis. Naturen sviker oss inte. Den ger oss våren som den alltid har gjort.
2 kommentarer:
Otroligt häftig bild! Våren är onekligen här, nu "hotar" de med vårvärme i över en vecka, så jag får akta mig så jag inte lyfter ut plantorna för tidigt i solen. Ha en skön helg!
Själv satt jag ute i trädgården och planterade om växterna jag sådde för snart en månad sedan - och hade sällskap av citronfjäril, samt ett gäng vårtrötta humlor! Som jag längtat!
Skicka en kommentar