Vitsippor. Kan man få nog av dem? Skira vårskönheter som kan förtrolla precis vem dem vill. Jag och Nosan gick ut i skogen för att ta några bilder till på vitsipporna. Det dröjer ju ett helt år innan jag får se dem igen. Plötsligt började det prassla i gräset. Jag lyfte huvudet och fick syn på... Men håll i Er nu!
Ett troll!!! Hon var lite rädd för Nosan som låg bredvid mig och vaktade mig. Men oj vad trollflickan var nyfiken på oss liggande där i gräset. Till sist vann nyfikenheten över rädslan och hon vågade sig fram och presenterade sig som Trulsa. Efter en liten stund frågade hon mig om jag ville följa med henne på en skogspromenad, en magisk sådan. Mig behöver man inte fråga två gånger om sådant. Så klart att jag ville!
Det tisslar och tasslar.
Det risslar och rasslar.
Nu kommer det troll.
Nu kommer det knytt.
Nu är allting som förbytt...
Men aj då, sådant hör inte skogen till. Trulsa skakade upprörd på sitt lilla trollhuvud och suckade med stort missnöje. Hon kunde inte förstå varför människor har så svårt att låta bli och skräpa ner så mycket.
2 kommentarer:
Vilken fin trollskog... jag blev nästan lite pirrig av att läsa inlägget, sådär som man blev när man var barn när det var något "magiskt" på gång... fast jag blir faktiskt fortfarande sån! Det är nog därför jag fortfarande älskar Fantasy-genren... härligt att ha barnasinnet kvar! :-)
Vilken magisk liten saga...eller upplevelse menar jag!
Skicka en kommentar