Magnus har hittat ett gammalt videoband.
Hans då 7-åriga dotter Johanna sjöng solo på skolavslutningen.
- Sedan flyttade vi - berättade Magnus. Johanna skulle bli Lucia men hon fick kikhosta och stannade hemma i tre månader. Jag byggde om huset. Barnen flyttade in...
En rad beslut har formats Johannas liv. När hon sjöng solo på skolavslutningen hade hon ingen aning om hur hennes liv skulle se ut. Idag är hon 22 och läser till lärare.
Hur skulle hennes liv se ut om hon inte flyttade, inte fick kikhosta, om hennes mamma och pappa fattade andra beslut? Det är ingen som vet så klart men det är rätt fascinerande att titta på livet lite från utkanten.
Jag tittar på mitt eget liv och funderar över mina egna beslut. Min egen väg som jag följer. Allt vi gör påverkar vår framtid på ett eller annat sätt. Då är det lika bra att göra det helhjärtat. Jag "spolar tillbaka" mitt inre videoband och försöker se hur mina beslut har format mitt liv. Jag börjar nog närma mig 40-års krisen för ibalnd kan jag tycka att hittills har jag lekt livet, inte levt det. Dagarna försvinner och med dem min tid här på jorden. Definitivt 40-års kris, suck.
Nyligen har min blogg fått en liten beskrivning: en dag i taget. För det är precis det jag vill göra med livet. Ta en dag i taget och göra det bästa av den. Vila när det behövs, äta gott utan dåligt samvete, blogga för lustens skull... Och när allt känns mörkt och hopplöst säga som en gammal vän till mig brukade göra: det ordnar sig ska du se.
3 kommentarer:
Hej du Anna. Här har jag missat inlägg ser jag. Du skriver så fint om livet...
Härligt skratt fick jag när jag läste om mus jakten...
Ha de gott bloggarvän som du är!
//Cissi
Det skadar inte med lite eftertanke ibland, för livet springer fort och om man inte stannar upp så tror jag man missar alldeles för mkt. Kris eller inte, fundera du lite. Kram
Visst kan liknande tankar passera i våra skallar, som dem du formulerar i inlägget. Välformulerat "lekt livet, inte levt det". Det kan säkert kännas så ibland. Det måste få finnas plats för lek också eller hur ;-) Fast det där med 40-årskris tror jag inte mycket på. Hela livet är ju en slags kris! Ja, förstå mig rätt. Mycket härligt och fantastiskt upplever man, men det är i kriser och små och större problem som man känner att man lever! Svåra stunder är inget statiskt tillstånd, de dyker upp för att vi ska lösa dem.
Att lösa problem, att fixa saker eller bara reflektera över händelser som skett. Det är väl att leva? Reflektion behövs också. Men fattade beslut är och förblir fattade! Ingen idé gräma sig över spilld mjölk...
torka upp den bara eller låt den börja lukta. Till slut städar man ju bort den spillda mjölken, vem står ut med den där doften?!
Hur lång vår tid är här på jorden vet vi inget om. Så att "ta en dag i taget" och leva den helt och fullt, helt perfekt! :-)
Fast detta är väl "bara" uttryck för din längtan efter våren... Ovanligt mycket vinter och gråa dagar denna vinter, tycker jag (som också vill ha en varm och skön vår). Krama din man och barnen mycket, det är i alla fall skönt (kan även lösa en del enklare problem) ;-)
Lev vidare i nuet Anna!
Skicka en kommentar