Monas filurer

Med det återvunna självförtroendet satte jag mig i bilen, tryckte gas i botten och körde till Järna. I Järna bor Mona, en god vän till mig. Jag är tacksam för de vännerna jag har. De är inte många men jag vet att de finns och det känns tryggt. Man är aldrig så ensam som man egentligen tror.

I Monas trädgård bor några filurer. Jag tror att jag har fotat dem varenda gång jag har varit där. Men de slutar aldrig att fascinera mig. Jag är inte mycket för att smycka trädgården med tomtar och porslinsankor. Men när jag tittar på Monas filurer då får jag en känsla att de vill berätta något. Gömda i vintergrönska väntar på ett villigt öra... Eller ett öppet sinne...