Konsten att kliva av mattan

Jag tillhör dem som håller sig på mattan. Oavsett om jag vill eller inte. Ibland är det väldigt frustrerande att inte våga kliva fram och ta min plats. Alla människor har en given plats. Jag är övertygad att denna ligger för var och en långt ifrån världens alla mattor. Det gäller bara att våga ta steget, våga lämna mattan. Våga spränga murar av osäkerhet, våga tro på sig själv mer än någon annan kommer någonsin att göra. Ibland blir jag förvånad hur lite det egentligen krävs för att det goda självförtroendet ska återvända.

Idag har jag varit hos min frisör. Mitt tjocka, tunga dock enormt platta hår har fått sig lockar. Så nu är håret långt ifrån platt. I varje skyltfönster såg jag hur frisyren passade mig. Jag kände mig hel och vacker. Inte alls så där grå, trött och mörk som jag har känt mig på sistone. I ren glädje gick jag och shoppade. Ett par nya jeans, nya underkläder, ny parfym... Jag minns inte när jag senast köpte något alldeles nytt åt mig själv. I affären kände jag mig väldigt slösaktig men jag lät inte den känslan vinna över glädjen. Glädjen att för en stund stå utanför mattan. Jiiihaa!