Natten var oroväckade tyst. Mörkret glodde på mig från varenda hörn. Något hemskt skulle hända, det kändes i luften. Jag gick runt och släckte alla lampor, kollade dörrlåset och klappade katten. Sedan skulle jag borsta tänderna. Jag öppnade dörren till badrummet och tände lyset. Precis när jag skulle kliva över tröskeln fick jag syn på något makabert.
Ett monster från underjorden hade bestämt sig för att härska över mitt badrum. Jag fick panik men insåg väldigt fort att det enda som återstod att göra var att kämpa. Strida till sista bloddroppen. Våga, döda och vinna! Men jag kan inte döda, inte ens en spindel. I vanliga fall ropar jag på någon av mina tre män som bor i huset men igår natt var jag alldeles ensam. Jag kan inte gå och lägga mig och låta spindeln härja. Tänk om jag blir kissnödig i gryningen? Något måste göras, fort fort fort! Och då fick jag en idé, en tillfällig lösning. Jag sprang till köket och hämtade ett glas.
Nu kunde jag borsta tänderna och betrakta spindel på tryggt avstånd. Vad skulle jag göra med min fientliga, snabba och äckliga fånge? Jag är spindelrädd men inte grym. Att låta honom dö sakta i hans fängelse av glas kändes ännu värre än att döda honom med en sko. Jag fick en lysande idée till.
Jag sköt in under glaset en tidningssida. Man måste göra det sakta för primo: man måste ha koll på spindel hela tiden. Secundo: hans långa ben kan lätt gå av annars. Sedan placerade jag glaset mitt på pappret och vek upp pappret runt glaset. Med darriga händer bar jag ut besten. Spindeln var fri! Badrummet var för tillfället spindelfritt och kisserier i gryningen var inte längre något problem.
HAPPY END
14 kommentarer:
Ha ha ha!!!!
Vilken härlig histora som var grymt spännande!!!!
Må gott!
Jag länkar hit till din fina sida som jag hittade ifrån Trollmor på pepparkaksvägen
//Cissi
Underbara, underbara Anna! Vad skulle jag göra utan högtidsstunden när jag tittar in på din sida och läser dina fantastiska berättelser! Så glad att du är en så flitig skribent! Du borde verkligen göra något mer av din talang - bok? fotobok? teaterpjäs? Allt är möjligt för att du är du! Unik! Så det så!
You make my day - everyday!
kramar
Jeanette
Min hjältinna! Det var en räddningsaktion som var precis i min smak! Humlor och getingar pratar man ju ut men det funkar inte så bra med spindlar.
Man ska vara rädd om allt levande!
Martin
Usch och fy för spindlar! Speciellt såna där med långa ben! Det var en bra räddningsauktion, =)
Jag har skickat mail till annonsören om Gustaf där jag frågar om de tror att han vågar med en snäll katt och hund. Jag hoppas att han gör det, =)
Pappa kommer säkert vara tveksam men jag litar på din övertalningsförmåga, :D
ÅH, sån är jag med! Rädd för spindlar men rädd om dem!
Ja, glas och pappers-tricket används flitigt i vårt gamla hus!
Lisa
Men huvva, vilken skräckhistoria! Tur att det gick bra...
Den där historien låter som jag när jag jagar getingar och humlor. Martin har lärt mig att man inte ska ha ihjäl dem men jag vill inte gärna heller använda hans metod att prata ut dem. Då är glas och papper bra jaktredskap.
Kram / Mona
Det var en rafflande historia! Men faktiskt, trots att jag har spindelskräck, blir jag inte rädd. Jag kan till och med ta i de där. Men jag kräks nästan av deras polare som är stora och håriga- de som har knän...Såna hade vi i vår gamla lägenhet, en så stor så vi hörde när den föll till golvet. Det lät som en mindre kotte eller nåt...Fy fasiken, nu sitter jag här och ryser.
OJOOJOJ, den hade utan tvekan dött snabbt och smärtfritt hos mig! Jag hade inte vågat befinna mig i samma hus som det där odjuret nämligen - ge mig vilken alien som helst och det funkar, men inte med spindlar. *s*
Hej Anna!
Det var länge sedan jag var här och läste, tyvärr. Har haft mycket annat. Men nu när jag kommer hit och läser allt jag missat, blir jag så glad. Du skriver så trevligt. Tack snälla för att du finns här så att jag kan njuta av det du gör. Du är min idol ;)
Kram
Linda
Tacl alla Ni för era kommentarer. Jag blir så glad när jag får läsa dem.
Kram
Anna
Exakt....så brukar jag också göra :) Nu var det ju en "snäll" variant som du hade fångat i ditt glas....de där spindlarna kallar vi för lyckospindlar.Jag har haft ett par giganter här hemma som är ludna och stora...man kan höra när de går på golvet :)..näää, nu överdrev jag lite ! Men det är darrigt när man ska bära ut dem till det fria....tänk om det bildas en springa mellan pappret och glaset så spindeln kommer ut och kryper upp på armen ...huuuuu:)
Usch, känner så väl igen den där isande känslan när så plötsligt en flerbenad best gör entré i ögonvrån! Jag har också "lärt" mig att förflytta dem numera, förr kunde det stå en halv armé av glasspindlar och vänta när mannen kom hem... och hur avslappnad kände man sig då?
Kram!
Du berättar så härligt din "fånga in och få ut" spindeln ur badrummet historia. Första bilden på spindeln är snygg. Det finns värme och humor i din berättelse. För att inte gilla spindlar fixade du det hela bra. Kanske underlättade det att fotografera hela förloppet?
Skicka en kommentar