Tusen tack för Era uppmuntrande kommentarer till mitt förra inlägg. Ni är fantastiska. Man skulle kunna tro att bloggvärlden är kall och opersonlig. Och kanske är den det trots allt. Men jag får en känsla av samhörighet och värme. I det här fallet har jag inte fel. Jag har skrivit om mitt misslyckande och ni hejar, klappar och muntrar upp. Det är inte opersonligt, det är inte kallt. Ni är fantastiska bloggvänner. Punkt slut.
2 kommentarer:
Tack detsamma Anna...duär en fin bloggvän som finns kvar både i motgång och framgång.....så ska det vara och då förtjänar du ju detsamma tillbaka...punkt,slut:)
Vad härligt att det känns som om du haft semester....det kan man behöva lite nu och då...omväxling....men nu stundar ju snart din utställning...hjälp, är du nervös!?
Du måste lova att fota och berätta....fasen med att jag bor så långt ifrån....annars hade jag stått först i kön.....KRAM
Hej!
Tack och detsamma!
Verkar som om du haft härligt med din kusin! Skönt att det kan kännas som semester även om det inte är det på riktigt!
Skicka en kommentar