Spaghetti

Bild: Anna Stilla

Ska spaghetti få äran att bära namnet "räddare i nöden" eller är det en ren köksfrustation? Jag har hört historier om ungkarlar som lever på spaghetti och ketchup men ärligt talat vet jag inte hur dom bär sig åt.

För om jag ska koka spaghetti så uppstår det en rad problem. Det första är HUR MYCKET spaghetti ska jag använda. Jag brukar koka alldeles för mycket. Eller alldeles för lite. Jag använder mig av ögonmåttet. Jag har sett särskilda mått avsedda för spaghetti men jag är lite misstänksam. Jag tror nämligen att alla mått i våra kök är tänkta för småfolket. Ta till exempel riset. Om man vill ha typ 4 portioner så ska man ta så många dl ris och så många dl vatten. Om jag följde dessa instruktioner så skulle riset räcka till hälften av familjen. Jag måste alltså dubbla allt. Samma sak med pulversåser (riktiga räddare i nöden). Det sägs att en påse pulver räcker till 3-4 portioner. Inte i min familj. Därför köper jag inget spaghettimått. Det kommer att lura mig.

Problemet nummer två är av ännu känsligare natur. NÄR är spaghettin klar? Det ska vara al dente men när är det då? Gränsen mellan för hårt och sönderkokt är nämligen hårfin. En av mina vänner som råkar vara en extremt duktig kock berättade om klibbtestet. Testet utför man på följande sätt: ta en spaghettitråd ur det kokande vatten (akta era händer och använd gaffel, till ex). Gör en lätt rörelse med armen och kasta spghettitråden uppåt. Fastnar den i taket så har ni tur, er spaghetti är precis al dente. Ramlar den ner på golvet så får ni koka den lite till. Ja, kanske inte den från golvet. Den får man faktiskt slänga. Eller ge till hunden.

Vid ett tillfälle fick mina barn syn på mig när jag utförde klibbtestet. De blev genast förtjusta i det och ville testa själva. Några minuter senare hängde det ett antal spaghettitrådar från taket. Några andra låg på golvet. "Mera, mera" - ropade barnen. Sedan dess råder det förbud mot klibbtestet i mitt kök.

Men ni får gärna testa!