fredag 23 november 2007

En Stilla tomte och vad som hände sedan....

Förra året fick jag agera tomte, påverkad av svågerns djupa vädjan. Han jobbar nämligen som sjöman långt borta vid Amerikas kust och är sällan hemma med sin familj när det är dags att fira jul. Men när han lyckas komma hem vid jul då förvandlas han till tomten. Förra året vädjade han till mina moderliga känslor. Han ville sitta vid sin lilla dotter när tomten skulle komma. Jag är en mjukhjärtad person. Dessutom har han varit jultomte åt mina barn så jag gick med på hans önska. I källaren har vi testat dräkten och gått igenom tekniska detaljer kring mitt tomtenummer. Många gånger. Jag tränade rösten, replikerna, paketföljden osv. Och så var det dags. Jag sprang ner till källaren för att byta om och då upptäckte jag att fasiken, det fanns ingen spegel där. Nåja, jag gjorde mitt bästa och trampade mig upp och ropade ho ho ho. När min mamma (på bilden) öppnade dörren så trodde jag att hon skulle kissa på sig. Inte bara hon. Alla höll för skratt. Systern försökte rätta till min dräkt, lite så här obemärkt. Först när jag fick se bildena så insåg jag varför. En sådan ovårdad tomte som jag var!



Barnen, en aning chockade, väntade med spänning och förundran. En efter en fick dom gå fram till tomten och berätta om de har varit snälla eller inte. Och så fick dom sjunga för att få sitt paket.


Svågern trodde att han skulle komma undan men banne mig. Är jag tomte så är jag. Så även han fick sätta sig i mitt knä och sjunga. Det var inga julsånger han sjöng, o nej! Jag tror att det var då han bestämde sig för att hämnas på mig. På juldagen åkte vi ut till stranden för att lätta på trycket i våra överfyllda magar.



Här sitter jag, högt uppe på en sanddyna när min syrra tar en bild. Jag gör mitt bästa för att se normal ut. Jag avskyr nämligen att stå FRAMFÖR kameran, helst vill jag stå BAKOM.


Då kommer svågern, drar mig i armen och säger "Kom svägerskan"


Och så rullar vi ner.


Och jag får klättra upp på nytt....


Det här är vad jul handlar om för mig:


Skratt och gemeskap. Omtanke. Värme. Berg med god mat. Och kärlek. Mycket kärlek.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men en sån slarvig tomte! Och sista bilden var fin!

Dubbelörn sa...

Dina slutord är även mina slutord!! Har aldrig förstått de som beklagar sig över julen. Julen blir ju bara vad vi själva gör den till. För oss har den alltid varit kärlek, värme o glädje o mat som vi verklgen gillar. Inga måsten alls, överhuvudtaget!

Bamsekramar