Jämna plågor

Foto: Stilla

Jag förkylningsdeppar.

Utdragen och seg förkylning där varenda fas (ni vet: halsont, rinnande snor, segare snor, hosta, förintelse av lungorna, segast snor osv) tar dubbelt så lång tid som jag är van vid.

Det kan bero på två saker. Jag antar att förkylningsviruset är Made in Suomi, importerat /läs: smugglat/ av mina egna barn som semestrade där tillsammans med sin far. Jag är van vid svenska förkylningsbaciller men finska tar tydligen död på mig. En annan orsak kan vara faktum att jag inte har varit förkyld på ca ett år. Med tanke på att förut gick jag förkyld nästan jämt ( så är det att jobba på förskolan) så kan man lätt förstå att min kropp har glömt hur förkylningsvirus kan se ut.

"O, ett litet något. Kan det vara en vacker röd pärla? Nja, kanske inte direkt. Kan det vara en blodkropp som har gått vilse? Det verkar inte så. Det liknar ett förkylningsvirus. Kan det vara möjligt? Kanske, kanske. Ska vi ta död på det? Eller ska vi avvakta? Vi tar död på den. Är det någon som är villig att göra jobbet?"

Så måste resonera min kropp och medan jag väntar på att må bättre så roar jag mig att deppa ett slag.

När man deppar så är Ronny Eriksson ett sätt att förgylla tillvaro...

Vakna´ imorse.
Den dan förstörd
Tidningen stulen, hunden överkörd.
Mjölken är för gammal, margarinet är slut.
Det är synd att inte klaga men man kan härda ut.
För det är jämna plågor
Ja, det är jämna plågor.
Och är det jämna plågor, ja, då vet man trots allt vad man har

Köket är kaos.
Min hall är förfall.
Frysen är varm men spisen är kall.
Man bekymrar sig inte för man vet ju vet helt visst
Att det ordnar sig ändå aldrig till sist.
För det är jämna plågor.
Ja, det är jämna plågor
Och är det jämna plågor, ja, då vet man trots allt vad man har.

Soptunnan full
Och plånboken tom.
Kan ändå inte äta med sprucken övergom.
Men varför bekymra sig för morgondan
När det knappast blir värre och man redan är van.
För det är jämna plågor
Ja, det är jämna plågor
Och är det jämna plågor ja då vet man trots allt vad man har.