Den här bilden tog jag i mars. Idag är bilden av historiskt värde eftersom skogen är borta. Träden som var ca 250 år gamla ligger staplade en liten bit därifrån. 250 år! En himla massa tid. Vi får väl vänta ett tag innan det växer någon skog där igen. Jag får en rysande känsla att skogen krymper. Det känns att den huggs ner överallt. Här nedan får ni se hur myrstacken ser ut nu.
Jag tycker att det är sorgligt. Nu är jag inte insatt i kommunens skogspolitik men min hjärna säger mig att det är en dålig affär. Avverka något som tog 250 år på sig för att bli till för att skapa något som kommer att ha betydligt kortare livslängd. Som allt idag. Folk köper och slänger.
Jag får kräkreflexer när jag är på stan. Så många prylar som svämmar över en i alla möjliga affärer. Allt är trendbetonat. Idag är det ljusgrönt som gäller så jiihhaaa, vi säljer ljusgröna dukar och koppar. Nästa säsong är det så dåligt att ha ljusgröna koppar för ack, det är lila som gäller. Och så här fram och tillbaka. Jag rycks ofta med i strömmen men jag försöker kämpa emot så fort jag kommer på mig själv.
Redan som en tonåring vägrade jag trender. Ingen, absolut ingen skulle diktera mig vad jag ska ha på mig. Ingen ska bestämma åt mig vilka färger ska jag tycka om. Ingen ska tala om för mig vilka möbler som passar bäst i mitt hem. Det händer ofta att när jag handlar mat så funderar jag om mitt val av till ex frukostflingor är ett resultat av reklampåverkan. Jag försöker tänka själv men kan inte låta bli att fundera över hur mycket andra har tänkt åt mig egentligen.
Sånt pratar vi ofta om med barnen. Ett tag var min son väldigt snobbig och vägrade ha vanliga kläder. De skulle bära vissa märken (dyra som fanken) för att duga. Mycket berodde på grupptrycket och jag vägrade köpa märkeskläder. Jag predikade stup i ett om varför märkesprylar så så dyra. Någon måste bekosta marknadsföringen, de fina förpackningarna och namnet och det är inte jag som tänker göra det. Visst, en del saker håller bättre kvalité om de får kosta lite mer. Med då pratar vi om kvalitén och inte om märket.
Nu ska jag inte spy galla mer utan ta en kopp te och äta några mandelskorpor.
4 kommentarer:
Oj, vad vi tänker lika! (Märkeshystrin och prylhysterin.)
Jag är lite dubbelmoralisk när det gäller märkeskläder; har märkt att jag ibland kan tjäna på att köpa en märkesgrej till barnen och sen sälja dem på tradera. Tack vare folks sjuka märkeshysteri kan de betala nästan vad jag gav!!! Skriver man bara ut märket blir det alltid het budgivning! Suck! Sorgligt och jag utnyttjar det-det gör mig ju delaktig i den skitiga hanteringen...
Men jag tror jag lyckats lite iallafall för igår sa 10-åringen att "det fulaste han visste var PEAK-kläder bara för att märket görs så stort och bara dumma människor betalar dyrt för att bära reklam." Då blev modershjärtat stolt! Fast samme son är totalt märkesfixerad när det gäller annat-det SKA vara vissa skor osv och jag får kämpa stenhårt för att variera. Ibland märkesdyrt ibland köpt begagnat eller ärvt. Och gärna hemsytt. Kan de mixa så vågar de ju vara sig själva och då kan de få köpa något "dyrare" ibland...Men det är en evig kamp mot grupptryck och dumma människors fjantiga fixering!!!
Undrar om myrorna måste flytta?
Såg du några myror??
Vilken klok son du har! Min 13-åring vill också ha skor av ett visst märke. Vi har sagt så här, att vi köper de skorna vi tycker är bra. Vill han ha dyrare så får han betala själv mellanskillnaden. Samtidigt är pojken usel på att spara pengar så får han ha de skorna vi köper. Egentligen är jag starkt för skoluniformen. Då kan vissa barn sluta bekymra sig för att de har vägrare till föräldrar. Det har blivit en tävling mellan barnen vem som har dyraste prylar och tanklösa föräldrar stödjer det. Min dotter har en kompis vars mamma sa stolt att nu har flickan allt med Blablabla på. Ryggan, skor, mössan osv. Håret reste sig på mig.
Myror bor kvar i myrstacken men jag vet inte om de kommer att trivas där. Förut hade de lagom med skuggan. Nu kommer de att stekas av solen. fast jag blev förvånad att de sågade av trädet så pass högt för att inte skada myrstacken. Det var positivt i det hela.
Visst är det hemskt med skogsskövlingen. De tänker inte längre än vad näsan räcker, som man brukar säga.
När det gäller det här med trender och märken, så måste jag också erkänna att jag blir påverkad ibland, men inte alls i samma utsträckning, som när jag var yngre. Både när det gäller kläder och heminredning följer jag gärna min egen stil. Jag struntar i vilka färger som är "inne", jag väljer de jag passar i när det gäller kläder och de, som jag tycker om när det gäller inredning.
Usch...jag ryser, jag som är en trädälskare......jag lägger upp länken som jag fått av Filifjonkan...ett klick för skogen! Finns på högersidan inne hos mitt!
Som du säger så var det ju något positivt att de sågat av så högt att myrstacken fick vara ifred...en liknande sak hände här hemma på gatan, gubben som kommer med en stor maskin för att klippa gräset i vägrenen....han höjde plötsligt sin klippare och när han körde vidare så såg jag att han förbarmat sig över ett stånd med blommande lupiner. Då blir man lite varm i hjärtat :)
Detta var ju förra året...för så långt som till blommande lupiner har vi ju inte kommit än i år!
Kram
Skicka en kommentar