Jag har alltid skrivit. Dikter, noveller, dagböcker. Min första novell skrev jag när jag var 8 år. Jag skrev dom för hand i en grön tjock anteckningsbok som tyvärr har kommit bort. Länge kunde jag inte förstå tjusningen med att skriva på en skrivmaskin. Orden kändes starkare om jag skrev dom själv. Numera skriver jag dock på dator och upplever alltid samma förtvivlan när den kraschar. Kanske skulle man kunna plocka fram farfars gamla skrivmaskin? Papper överlever nog det mesta. Eller så skulle man kunna sälja skrivmaskinen för grova pengar och leva lyckligt resten av sina dagar? Maskinen på bilden kallas för skrivkulan och blev konstruerad omkring 1870 av Rasmus Malling Hansen. För några år sedan såldes en sådan i orginalskick för drygt 1 miljon kronor på en auktion. Fast jag tror inte att min skrivmaskin skulle gå för lika mycket. Jag kan nöja mig med att mina böcker ger mig lika stora royalties. Jag är ju en enkel människa med små krav på livet.
***
Stare marzenia
Pisalam od zawsze. Wiersze, opowiadania, pamietniki. Moje pierwsze opowiadanie napisalam jak mialam 8 lat. Pisalam je recznie w grubym zielonym zeszycie, ktory sie gdzies zagubil. Dlugo nie moglam pojac zalet pisania na maszynie. Slowa maja wieksza moc jesli ja je pisalam wlasnorecznie. Teraz jednak pisze wszystko na moim komputerze i przezywam czarna rozpacz za kazdym razem kiedy ten sie wali. Moze nalezaloby wyciagnac stara maszyne dziadka? Papier przezyje chyba wszystko. Albo moze sprzedac maszyne za grube pieniadze i zyc szczesliwie przez wszystkie swoje dni. Maszyna na zdjeciu zostala skonstruowana okolo 1870 przez dunczyka Rasmus Malling Hansen. Pare lat temu sprzedano orginalny egzemplarz w dobrym stanie na aukcji za okolo miljon koron. Nie sadze jednak aby moja maszyna byla tyle warta. Moge sie zadowolic tym, ze moje ksiazki przyniosa mi tyle samo dochodow. No coz, jestem prostym czlowiekiem z niewielkimi wymaganiami.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar