Efter pausen

Ja, en vecka har gått och jag har inte skrivit ett ena ord i bloggen. Orsaker var många, här kommer några avgörande:

• Alven har stulit all min uppmärksamhet. Det är faktiskt en konst att lyckas hamna vid datorn när han är i närheten. Samidigt som man inte får låta honom gå helt obevakad. Han fick tag i en skiva med "Mindre fina bilder", alltså bilder som aldrig bör se dagens ljus. Han blev så nyfiken och tänkte sätta på datorn. Och jag fick kämpa med klor och tänder för att han inte gjorde det. Det var ett riktigt slagsmål mitt i natten. Barnen blev väckta, datorn fick sig en omgång, strömmen gick av.... ja, en riktig mardröm.
• Ett par dagar i Hindås på en kurs som var upplagd för att passa berusade människor. Man har svårt att tro att människor som åkte till kursen med stora, klingande gröna påsar från Systemet är samma människor som under dagarna predikar om pedagogiska principer och förhållningssätt.
• Min bärbara blev ovanligt sjuk. Jag har alltid tyckt att det är något skumt med mina pojkvänner om de får tillgång till mina datorer. Det luktar sabotage på långt håll. När jag åkte till Hindås så var min dator pigg och allert. När jag kom hem så var han helt död och det slutade med att vi formaterade den. Mest orolig var jag för routern som jag hade tidigare så mycket problem med. Så pass mycket att jag fick förnedra mig och be Herr Pedant om hjälp. Att göra om det skulle innebära självmord. Vilken tur att Alven har mer tålamod. Hela söndagen hade han suttit och grejat och blåste liv i min maskin på nytt.