Mitt liv består av saker. Massor av saker.
”jag går runt i mina rum
och tittar på saker, upptäcker saker”
Helvete, jag har gjort ett tappert försök att bli av med några. Öppnade dörren till förrådet och nästan svimmade. Jag kommer att behöva en lastbil för att flytta. Och ett slott att bo i om vi ska få plats med alla mina prylar. Den bistra verkligheten har hunnit mig ikapp. Jag måste bli av med minst hälften. Men jag vill inte! Hela mitt inre skriker förtvivlat. Vad ska jag slänga? Allt är så viktigt, kärt, nödvändigt. Har jag blivit prylgalen? Jag som trodde jag var en flower-power själ. Jag vill ju äga så lite som möjligt. En korkad vattenkokare kan ställa till det. Vi kommer ju att ha två och då får man slänga en av dom. Men slänga min vattenkokare som jag fick utav mamma och pappa? Som har kokat vatten åt mig i många år? Min vattenkokare är sliten, gammal och har tappat sin prestationsförmåga för länge sedan. Många skulle bara slänga den och köpa sig en ny och fräck. Men plötsligt blir det så svårt.
Jag har räknat alla datorer hemma hos mig. Tre stationära och en notebook har vi. Fast vi använder bara en stationär, de två andra ligger och skräpar. Men de är bra att ha ifall den ena lägger av /det har hänt, ja/ eller om man behöver plocka fram lite extra minne eller kanske ngn fläkt. Ska jag slänga dom nu? Ja, det måste jag annars kommer vi att ha 7 datorer sammanlagt.
Eller den tjocka, gröna filten som har en gräslig ros på mitten. Som är så tjock att ihoprullad tar den upp hälften av utrymmet i förrådet. Men den är så mjuk och skön. Ibland har jag haft den på soffan som överdrag. Trots den gräsliga rosen. Ska jag slänga den med?
Men lite har jag slängt. Några av mina julsaker, en gammal lampskärm, min gamla ullkappa, Saras gamla skolväska, en bricka i guld (kvarlevnad från mitt äktenskap), gammal dvd som hackar sig, en resväska som blivit ersätt av en ny men som har fått bo i förrådet för man vet aldrig när man behöver en röd väska med Mario på. Men det är bara en bråkdel av saker… Fortfarande kan man inte röra sig fritt i förrådet. Sedan måste jag ju se över alla prylar i själva lägenheten. Den dagen kommer jag att bära sorgkläder.
”jag går runt i mina rum
och tittar på saker, upptäcker saker”
Helvete, jag har gjort ett tappert försök att bli av med några. Öppnade dörren till förrådet och nästan svimmade. Jag kommer att behöva en lastbil för att flytta. Och ett slott att bo i om vi ska få plats med alla mina prylar. Den bistra verkligheten har hunnit mig ikapp. Jag måste bli av med minst hälften. Men jag vill inte! Hela mitt inre skriker förtvivlat. Vad ska jag slänga? Allt är så viktigt, kärt, nödvändigt. Har jag blivit prylgalen? Jag som trodde jag var en flower-power själ. Jag vill ju äga så lite som möjligt. En korkad vattenkokare kan ställa till det. Vi kommer ju att ha två och då får man slänga en av dom. Men slänga min vattenkokare som jag fick utav mamma och pappa? Som har kokat vatten åt mig i många år? Min vattenkokare är sliten, gammal och har tappat sin prestationsförmåga för länge sedan. Många skulle bara slänga den och köpa sig en ny och fräck. Men plötsligt blir det så svårt.
Jag har räknat alla datorer hemma hos mig. Tre stationära och en notebook har vi. Fast vi använder bara en stationär, de två andra ligger och skräpar. Men de är bra att ha ifall den ena lägger av /det har hänt, ja/ eller om man behöver plocka fram lite extra minne eller kanske ngn fläkt. Ska jag slänga dom nu? Ja, det måste jag annars kommer vi att ha 7 datorer sammanlagt.
Eller den tjocka, gröna filten som har en gräslig ros på mitten. Som är så tjock att ihoprullad tar den upp hälften av utrymmet i förrådet. Men den är så mjuk och skön. Ibland har jag haft den på soffan som överdrag. Trots den gräsliga rosen. Ska jag slänga den med?
Men lite har jag slängt. Några av mina julsaker, en gammal lampskärm, min gamla ullkappa, Saras gamla skolväska, en bricka i guld (kvarlevnad från mitt äktenskap), gammal dvd som hackar sig, en resväska som blivit ersätt av en ny men som har fått bo i förrådet för man vet aldrig när man behöver en röd väska med Mario på. Men det är bara en bråkdel av saker… Fortfarande kan man inte röra sig fritt i förrådet. Sedan måste jag ju se över alla prylar i själva lägenheten. Den dagen kommer jag att bära sorgkläder.
***
Moje zycie skalada sie z rzeczy. Pelno rzeczy. Zrobilam dzielna probe pozbycia sie paru z nich. Otworzylam drzwi do piwnicy i prawie zemdlalam. Bede potzrebowala ciezarowke aby sie wyprowadzic. I palac aby pomiescic wszystkie moje pierdoly. Bezwzgledna rzeczywistosc dopadla mnie. Musze wyrzucic polowe tego co ja posiadam. Ale ja nie chce! Wszystkie moje wnetrznosci krzycza z bolu. Co ja mam wyrzucic? Wszystko jest takie ukochane i wazne. Czyzbym oszalala na punktcie przedmiotow? Ja, ktora uwazam siebie z dusze flower-power? Glupi czajnik przysparza tyle klopotow. Po przeprowadzce bedziemy mieli dwa i jeden musi zostac wyrzucony. Ale dlaczego wlasnie moj, ktory dostalam od mamy i taty? Ktory tyle wody mi nagotowal. Moj czjnik jest stary i zniszczony i bardzo slaby. Ktos inny wywalilby go na zbity pysk i nie zastanawiajac sie kupilby sobie nowiutki. Nagle taka glupota stala sie problemem.
Policzylam wszystkie komputery jakie mam w domu. Trzy stacjonarne i jeden laptop ale tylko jeden stacjonarny jest w uzyciu. Dwa pozostale zasmiecaja tylko ale leza i zastepuja komputery, ktore wysiadaja (zdazylo sie, zdazylo). Poza tym warto je miec gdyby extra pamiec okazala sie potrzebna. Albo wiatraczek. Mam je teraz wyrzucic? Musze bo inaczej bedziemy mieli siedem komputerow.
Albo ten gruby, zielony koc z kiczowata roza po srodku. Jest taki gruby, ze zwiniety zajmuje polowe piwnicy. Ale jest taki miekki. Czasami uzywam go jako narzuty na kanapie. Pomimo kiczowatej rozy. I mam go wyrzucic?
No, ale troche wywalilam. Troche ozdob bozonarodzeniowych (ale nic z Polski), stary abazur, moj stary plaszcz, zlota tacke (pozostalosc po moim malzenstwie), szkolna torbe Sary, stary odtwarzacz dvd, ktory sie zacina, stara torbe podrozna, ktora zostala zastapiona nowa ale i tak mieszkala sobie w piwnicy. Nigdy nie wiadomo, kiedy czlowiek bedzie potrzebowal pewna czerwona torbe z wizerunkiem Mario. Ale to tylko nikly procent tego, czego ja sie musze pozbyc. W piwnicy ciagle jest ciasno. Potem bede musiala posortowac rzeczy w mieszkaniu. Tego dnia przyodzieje zalobe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar