torsdag 26 januari 2006

12 år



Imorse gick jag upp och satte på tevatten. Strax efter störtade yrvaken Pys och sa:
- Jag är 12!
Min lille Dawid är inte så liten längre. Fy vad tiden går. Det känns som igår som jag gungade honom i mina armar. Snart blir han större än mig och får gunga mig istället. Han använder samma skostorlek som jag och hans tröjor är större än mina egna. Jag är en stolt mamma.
Idag har jag varit på min kontraströngen. Det var inte så farligt men dom stack mig och la ngn konstig grej på min mage. Ögonen hoppade upp i pannan.
Obudzilam sie rano, nastawilam wode na herbate i za chwile wskoczyl smarkul do kuchni.
- Mam 12 lat!
Moj malutki Dawid nie jest juz taki malutki. Boze jak ten czas leci. Mam wrazenie, ze wczoraj go nosilam na rekach. Niedlugo on mnie przerosnie i bedzie mnie nosil dla odmiany. On ma taki sam rozmiar butow jak ja. Jego bluzy sa wieksze od moich. Jestem taka dumna z niego.
Dzisiaj bylam na rentgenie. Nie bylo takie straszne. Wbili mi igle w zyle i na brzuch polozyli mi jakis dziwny ucisk. Oczy wyskoczyly mi na czolo.

Inga kommentarer: