Idag har jag kämpat med min kamera. Iklädd i morgonrock och dunjacka har jag stått på balkongen och försökt fotografera den fallande snön. Inte världens lättaste företag. Jag har tagit över 100 bilder /länge leve den digitla tekniken!/ och på ingen av dom har jag lyckas med att fånga den specifika känslan. Mina händer blev blåa och stela, stativet försvann i snön och jag började ge upp. Men då... Då kom det en tjej med ett fantastiskt paraply. Jag glömde bort snön och fokuserade på färgen. Jag hade några sekunder på mig för tjejen hade bråttom. Det skulle jag också ha om jag varit där ute då.
Barnen bryr sig nog inte så mycket om kylan. De har åkt pulka nästan hela dagen. Jag har lagt beslag på köket och stökat med symaskinen och mina jultyger. Tyvärr, symaskinen kollapsade mitt i stöket och jag fick avsluta arbetet för hand.
Dzisiaj walczylam z moja kamera. Ubrana w szlafrok i kurtke puchowa stalam na balkonie och probowalam fotografowac snieg. To nie takie proste przedsiewziecie. Zrobilam ponad 100 zdjec /niech zyje technika cyfrowa!/ i na zadnym z nich nie udalo mi sie utrwalic tego specyficznego nastroju. Moje rece zrobily sie niebieskie i sztywne, statyw zaginal w sniegu i zaczelam dawac gore. Ale wowczas... Wowczas ujrzalam pewna kobiete z niesamowita parasolka. Zapomnialam o sniegu i skoncentrowalam sie na kolorze. Mialam tylko pare sekund bo kobiecie sie spieszylo. Mi tez by sie spieszylo gdybym byla na podworku.
Dzieciom zimno jednak nie przeszkadzalo. Byly na sankach prawie caly dzien. Ja zajelam kuchnie i rozlozylam sie z maszyna do szycia i materialami. Niestety, maszyna sie zepsula i musialam zakonczyc moja prace recznie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar