söndag 18 december 2005

Akuten och pepparkakor



Natten till idag var lika hemsk som de föregående och Martin fick nog, ringde och "sparkade" mig iväg till akuten. Där tillbringade jag nästan hela söndagen. Efter många timmar och olika blodprover fick jag en diagnos, magsår, sjukintyg och recept för Omeprazol Arrow. Jag orkade inte åka till Apoteket, där skulle jag säkert vänta några timmar till och jag var orolig för Sara och Dawid som väntade hemma. Jag får inte äta starkt kryddad mat, inte heller stekt eller fet, inte röka och inte dricka heller. Vad får jag göra då? Barnen har bakat pepparkakor och de ser verkligen goda ut men jag är för rädd för att smaka. Så jag har kokat lite mannagrynsgröt och innan jag ska lägga mig så ska jag dricka någon äcklig röra gjord på linfrön.
Jag blir så rörd för att jag känner att det finns mäniskor som bryr sig, som ringer och frågar hur jag mår och som säger att jag får ringa även mitt natten, när jag inte kan sova. Tack för de små och stora gesterna!
Ostatnia noc byla koszmarna i Martin wykopal mnie na pogotowie. Tam przesiedzialam prawie caly dzien. Po wielu godzinach i roznych probach krwi dostalam diagnoze "wrzody", zaswidczenie lekarskie oraz recepte na Omeprazol Arrow. Nie mialam juz sily jechac do apteki, tam siedzialabym pwenie kolejne pare godzin. Obawialam sie o dzieci, ktore siedzialy same w domu. Nie wolno mi jesc przyprawionych dan, smazonego ani tlustego, nie wolno mi palic ani pic. To co mi wolno? Dzieci upiekly piernik ale ja sie boje ich sprobowac. Zrobilam sobie kasze manna i zanim poloze sie spac to ugotuje sobie jakas obrzydliwa papke z siemienia lnianego.
Ja jestem zupelnie wzruszona bo taki dzien jak dzisiejszy dowodzi, ze wokol mnie sa ludzie, krorych ja obchodze, ludzie, ktorzy dzwonia i sie dowiaduja jak ja sie czuje....

Inga kommentarer: