Det har varit en märklig söndag. Jag satt i soffan och tittade på hur Magnus packade sin cykel. Det är mycket enklare när han ger sig iväg på en vardag, när jag är på jobbet. Då slipper jag både separationsångesten och den tomma väntan på att han ska trampa iväg. Men nu ligger han någonstans i sitt tält och jag får ställa om mig en aning. Missförstå mig inte, jag tycker om att få vara ensam med jämna mellanrum. Det jag inte tycker om är att säga hej då...
Dagarna kommer ändå att rulla på i vanlig ordning. Jag ska jobba, läsa, dricka te.
Men jag ska låta bli att bädda sängen och jag ska njuta av den totala tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar