måndag 3 juni 2013

Nu vill jag också ha kul!


Ibland måste jag tvinga mig till att vara glad. Det låter nästan som något som en uttråkad psykolog skulle kunna säga. Men det är faktiskt sant. Det lärde jag mig i tonåren när jag och min bästis campade. Hon var rolig, social och vacker. Jag var nog ganska tvärtom. Bredvid oss campade några killar och de blev ju väldigt förtjusta i henne. De hängde med oss överallt. Eller ja, de hängde med henne. Jag kände mig mest som femte hjulet. Ledsen och bitter.

 Jag kände på mig att det där sommarlovet skulle bli en mardröm men jag minns exakt när det vände.

Vi satt på en filt och spelade kort. Plötsligt bestämde sig de andra för att springa ner till sjön och bada. Jag stannade ensam och kände hur tårarna bara steg upp och... och då bestämde jag mig för att fasiken, nu vill jag också ha kul! 

 Jag sprang ner till sjön, badade, tjoade och det där sommarlovet blev helt fantastikt.


Man kan förstås inte tvinga sig till att vara glad om man verkligen är ledsen. När ens kära husdjur har dött eller när ens kärlek är obesvarad... Men ibland är man ledsen utan någon större anledning. Man går bara runt och surar och undrar varför livet är så hemskt egentligen. Då säger jag till mig själv att nu fasiken, nu vill jag också ha kul!

 Jag börjar nynna på någon rolig sång, ibland gör jag några tokiga hejsan hopsan - steg eller säger något snällt till en annan människa. Jag försöker låta bli att tänka på hur bedrövligt allt verkar vara. Och så plötsligt lyser glädjesolen på min himmel igen. Det har funkat för mig väldigt, väldigt många gånger...  Även idag :)


4 kommentarer:

Anonym sa...

Du är klok du!

Anonym sa...

Tack för att du påminde mig!

Emileitha/Tarja sa...

Jag har tjatat om till andra, glöm inte att säga på morgonen: Detta blir en bra dag.. men nu hade jag själv glömt det. Tack att du påminde mig.

Laila sa...

Det här behöver jag ta till mig nu! Tack för att du påminner om det. :-)