Tidigt imorse strosade jag runt i den regnblöta skogen. Det var så fridfullt där. Jag hittade en handfull kantareller. När jag sedan åt en kantarellmacka till frukost då tänkte jag på att just nu känns livet så skönt. Det är nästan som att jag blir lite rädd. Kanske har jag det för bra? Fast jag viftar bort dessa tankar. För kanske är det så att det är min tur nu att ha det bra?
Under många år har jag fått stryk av livet. Även om jag inte nämt det i bloggen. Inte rakt ut i alla fall. Kanske har jag förbrukat min kvot av elände? Jag vet inte. Men just nu njuter jag. Av smultron på grässtrået. Av stigen. Till och med av det faktum att det plaskar i mina kängor. Jag njuter av dagen, av tystnaden, av friheten. Av livet.
1 kommentar:
*kramar om*
Livet är så tufft ibland. Det är det verkligen en gåva att hitta det inre lugnet, att hitta en plats för att få balsam i sin själ.
Naturen är en sån sak för mig (framför allt vatten). Just det där med att ta sig fram och verkligen se sakerna gör att livet kan kännas lättare efteråt.
Skicka en kommentar