Jag kan inte förstå att det är sista maj. Redan! Den har månaden har gått så obehagligt fort att jag vill gråta. Jag minns första maj (och det är säkert fler eskiltunabor som minns den) och nu är det den sista. Men allt där emellan, alla dagar? Vart har dem tagit vägen? Har jag legat i koma eller? För jag minns verkligen ingenting! Jag bläddrar bland mina blogginlägg och försöker förstå vad som har hänt. Svaret, som kommer genom bloggen, är skrämmande. Det enda som jag har gjort är att arbeta. Mitt majliv har bestått av arbetsdagar och vägar till och från jobbet. Allt annat är dött, eller i alla fall osynligt. Jisses vad det är lätt att glida in i slentrian. Jag måste verkligen bli bättre på att fylla mina lediga timmar med upplevelser som jag sedan minns.
 |
| Här spricker vattenbubblan. |
Annars vaknar jag en vacker dag och upptäcker att livet håller på att ta slut.
Och att jag har glömt bort att leva....
5 kommentarer:
Men Misia
kolla här vad du gort
"söndag, maj 27, 2012 "
det var roligt :-)
Det otäcka är att åren går fortare ju äldre man blir. Så det gäller att se till att njuta väldigt ofta :-).
Hur är det med ditt arbete? Kanske är det så att du gett eller fått något värdefullt där? Kanske finns det några gukdkorn bland de kärva grå stenarna..
Önskar dig en härligt fri helg!
Precis så tänkte jag häromdagen....det är otäckt vad lika vi är i tanken, Anna!
Där för tog jag semester ett par dagar....så nu har jag 6 dagars ledighet framför mig.
Ska ta mig en tur i skogen nu tänkte jag....ta med mig storkameran som jag inte rört det senaste halvåret....borra ner objektivet i grönskan :)
I helgen ska jag skörda nässlor som jag tänker torka. Hittade ett ställe med MASSOR av dessa gröna vitaminbomber.
Var rädd om dig Anna.....jag skickar ett sms med mitt nya nr till dig. Du tittar väl på din mobil då och då, hoppas jag. Eftersom jag aldrig sitter vid datorn nuförtiden, sedan jag skaffade min iphone. På den får jag både min mailpost och kan kolla på din blogg...puss!
Kramar från
Christin
Åh vad jag känner igen mig. Både jag och alla mina vänner säger samma sak den här våren. Vi är fortfarande mentalt kvar i april men nu har det hunnit bli juni och tiden bara springer iväg. Men det är kanske bra att man uppmärksammar det och tar till vara på tiden man har utan att för den skull bli stressad. Man får ju faktiskt ta sig tid att bara ta det lugnt och njuta också :)
Skicka en kommentar