söndag 13 maj 2012

Envis vintillverkare


För några år sedan gjorde jag lite maskrosvin som blev jättegott. I år har jag bestämt mig för ett repris. När jag vaknade kunde jag bara konstatera att idag var den perfekta dagen för att starta lite maskrostillverkning. Sol, värme och blå himmel. Maskrosor står i full blom och jag... ja, jag har fått nackspärr. Lite oturligt. Men har man bestämt sig för något så har man det. Jag gick till hästhagen. Jag blev dock väldigt snopen när jag kom fram. Inte en anda maskros i hela hagen! Varje vår brukar det vara helt gult av dem men inte i år! Näää, det kunde inte vara sant! Men hur mycket jag än gnuggade mig i ögonen så kunde jag inte se en enda gul fläck. 


Fast maskrosor kan knappt betraktas som bristvara. Det gällde att leta upp ett annat ställe. Att plocka maskrosor tar sin lilla tid men det är inget att jämföra med jobbet man får göra senare.


Man måste ta bort det gröna från det gula. Vissa påstår att man kan strunta i det arbetsmomentet men de flesta är överens att det gröna ska bort. Lite av det gröna kommer trots allt med men det får man leva med. Sedan häller man kokande vatten över det gula. 2 liter vatten på 1,5 liter oplockade maskrosor. Jag gör nämligen en väldigt liten sats.

Men när jag hällde över det kokheta vattnet då hände det här:


Den stora glasburken sprack och början till vinet började rymma åt alla håll!

Nej!!!! Inte det här! Först nackspärr, sedan inga maskrosor i hagen och nu en sprucken burk. Det där var ju inget bra. Men jag är en envis vintillverkare så jag räddade det som gick att rädda och flyttade maskrosorna till en rostfri kastrul. Imorgon ska jag tillsätta citroner och socker, om allt ska gå som det ska. Hittills har det gått rätt så illa...

2 kommentarer:

Anonym sa...

För många år sedan skulle jag göra äppelvin. Jag stod i köket och skulle hälla över den heta äppelmusten i en sådan där STOR glasflaska (som jag inte kan stava till). Vad hände? Den sprack den med och det som skulle bli vin flöt ut på golvet. Innan jag hann få upp den stora glasbehållaren på diskbänken hann det rinna ut ganska mycket. Det var hett och jag var barfota. Det såg nog ut som att jag dansade krigsdans där jag stod. Parketten blev sig aldrig riktigt lik igen. / Mona

Anna Stilla sa...

Vilken mardröm Mona!

Min arbetsbänk har också blivit förstörd. De där svarta ringarna är från gjutjärnsgrytan. Eller snarare sagt dess lock. Men efter varje matlagning tvättar jag bort dem. Fast det heta vattnet gjorde att de kom upp på nytt, så där från ingenstans.