Det har varit en underbar vecka. Med sköna morgonar, lediga dagar, vårvärme och mysiga utflykter. Sådant kan man lätt vänja sig vid. Imorgon ringer väckarklockan igen och vardagen tar över. Det är jag tacksam för. Jag är tacksam för vardagen, för arbetet, för de odrägligt tidiga, kalla morgonar. För det betyder att när ledigheten kommer då är den värd så mycket mer än tidigare. Fast det betyder inte att jag förlåter väckarklockan. Jag avskyr den som vanligt.
3 kommentarer:
Härlig stil er katt har.. :-)...och hon ser ut att njuta riktigt mycket av att få ligga så där.
Vilken mysig katt! Väckarklockor är onda...
Ja, den katten är lite speciell. Hon och Dawid har en otrolig relation till varandra.
Skicka en kommentar