Besök

Idag vaknade jag utan feber. Fortfarande matt i kroppen och bortdomnad i skallen men feberfri. Solen sken och vinden var ljum. Jag började peta i blomsterträsket på nytt. Och så hittade jag en daggmask. Jag gillar daggmaskar, de är fina och gör vår jord till ett bättre ställe att vara på.

Så in i jorden med lilla daggmasken.

Men man måste passa sig. För medan grannens blomsterhav lockar till sig fjärilar och bin så bjuder mitt eminenta blomsterträsk in sådana här...

Rovspindlar. Det kryllar av dem och de rör sig fort. Det gäller att hålla ett vakande öga på dem när man petar i blomsterträsket. Med det andra, mindre vakande ögat såg jag den här lilla filuren...

Bärfisen. Den stirrande länge på den torkade blomman. Jag blev nästan säker på att bärfisen blev lite kär i den. Men till slut fattade bärfisen att det var något som inte stämde och gav sig iväg.

Raka vägen mot...

Spindeln! Jag fick panik. För spindeln kanske bara väntade på att bärfisen, full och yr av all kärlek till blomman, skulle fatta fel beslut. Men jag kan lugna er med att spindeln inte rörde sig en millimeter när bärfisen gick förbi honom. Det var jag tacksam för.

När jag hade petat klart upptäckte jag att grannens vintergäck har tagit sig över staketet och några gula blommor blommar även hos mig. Och lockar till sig lite annat än bara spindlar...