Jag tittade över hagen och tänkte på precis ingenting. En skön känsla. Lite längre bort dundrade motorvägen. Människor som skyndade sig någonstans. Men jag hade inte bråttom. Jag satt bara där och njöt av den inre stillheten. Av snön som föll sakta, av fredagskänslan, av möjligheten att kunna sitta helt stilla och se det vackra runt omkring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar