Varje gång jag hostar så gör hjärnan en rikoschett i skallen på mig. Låter jag bli att hosta så sprängs lungorna istället. Bihålorna vill också vara med i projektet Förpesta livet för Stilla och bidrar med vad de kan. Så jag är kvar hemma. Det tycker inte jag är speciellt roligt. I vanliga fall älskar jag hemmalivet men inte när ens organer saboterar friden. Ack, jag vet. Jag klagar. Men Magnus är bortrest och jag vet inte vem jag ska klaga hos så jag utnyttjar bloggen en aning. Fast jag är inte deppig eller bitter, bara enormt rastlös. Jag försöker minnas min glädje från lördags och jag tänker på allt jag ska göra när jag blir frisk. Jag ska cykla till Marys Café och äta något gott, jag ska gå på funkiskväll på Friskis och testa nya träningsformer, åka till Trosa, baka något enormt smarrigt och acra med Magnus. Det ska jag, bara jag blir frisk.
1 kommentar:
Det är okej att klaga, för livet går upp och ner mellan varven och sen en förkylning på det får inte livet att kännas lättare. Det är oftast väldigt bra att få ur sig eländet muntligt, för det brukar lätta inombords. Krya på dig.
Skicka en kommentar