Jag leker. Att jag lever det livet jag vill leva. Jag plockar jordgubbar och sedan gör saft och sylt på dem. Jag och Sara samsas om diskbänken. Hon lagar middag. Det luktar jordgubbar i hela hemmet. Det luktar för mycket, konstaterar Sara. Men jag tycker att det luktar precis lagom. Om lyckan hade någon doft då skulle den dofta jordgubbar. Det är jag övertygad om.
3 kommentarer:
Du har nog varit bondmora i tidigare liv... :-)...så flitig som du är med att bevara sommarens alla smaker och lukter. Själv är jag ingen älskare av jordgubbar, utan mer hallon. Kan äta någon enstaka nyplockad jordgubbe från våra odlingar och sen räcker det. Men hallon kan jag äta i alla former och älskar det.
Anna, du har så rätt! Det luktar fantastiskt. Vi plockade jordgubbar just före midsommar och saftade och syltade, det är så himla härligt! När man sedan tar fram det man konserverat i vinter blir det en härlig påminnelse om sommarens varma dagar.
Ja, hur doftar lycka?! Det har jag aldrig funderat på tidigare...
Tack Anna för ett fint möte!
Skicka en kommentar