I de senaste inläggen har jag gjort något jag undviker så gott jag kan. Visat Er bilder på hela mig. Att jag inte gör det alltför ofta beror antagligen på att jag inte har hunnit försona mig med de 20 kg som jag hade lagt på mig för några år sedan. Året var 2006 och jag vägde strax över 50 kg. Med min längd på 172 cm var det inte så mycket. Sedan hände det något och jag gick konstant upp i vikt tills jag nådde 75 kg och där stannade jag. Den här bilden är från augusti 2006. Trots mina rätt så påsiga kläder kan man ana hur smal jag var. Men framför allt huvudet. Se bara på det! Hur stort det verkade vara i förhållande till hela kroppen. Det ser ju helt groteskt ut.
Om min dotter skulle se ut så här då skulle jag nog oroa mig väldigt mycket. Varför längtar jag då själv till att bli så smal igen? Varför kan jag inte bara gilla läget och tycka att jag är tillräckligt bra som jag är just nu? Varför kan jag inte förstå att jag lever mycket sundare idag än jag gjorde för fem år sedan? Att jag mår bättre? Orkar mer och är starkare? Men förståndigare, det har jag inte blivit. Försåndet verkar nämligen inte alls hänga ihop med kroppsvikten. Synd, väldigt synd.
3 kommentarer:
Det är klädsamt att gå upp lite i vikt ibland och i ditt fall har det verkligen varit det. För jag tycker du är snyggare med de här nya kilona mot bilden av ditt smala jag och du har ju inte för många kilon (som en annan har) utan är fin i kroppen.
Ania wiem jak tesknimy za szczuploscia... mam to samo .Ale naprawde ladnie teraz wygladasz ,zobacz na buzie ,gladka i mlodsza... Jest ok :) Calusy
Hej!
Jag tycker du är fin nu och att du var fin då också.
Om det är ohälsosamt att vara smal eller inte, beror ju mycket på hur man lever, dvs varför man är smal
(och HUR smal man är förstås).
Vissa är ju helt enkelt smala av naturen. Andra äter massor men tränar och lägger därmed inte på sig (som jag). Men om man äter för lite och späker sig ... då är det förstås nåt som inte stämmer.
Jag vet inte hur du levde då. Jag vet bara hur jag själv mådde innan jag började träna (för sex år sedan): ständig värk och ingen ork. Som liten och som väldigt ung var jag väldigt smal, till och med "för" smal utan att kunna "hjälpa det". Det var också ett problem ... Min kropp behövde en "muskelkorsett" för att klara all värk (har bland annat en nackskada) och inte vara överrörlig.
I dag är jag hälsosamt smal med mycket muskler. Allt är ju relativt!
Så länge man mår bra och känner sig till freds, är vikten ganska underordnad.
Var nöjd med dig själv, Anna! Du är en sån klok och varm människa. Och så vacker. Har ju bara träffat dig en enda gång men vill absolut göra det igen!
Stor varm kram!
Anna
Skicka en kommentar