Inatt drömde jag om eld. Skogar och åkrar brann och jag var mitt i infernot. Jag visste att jag inte skulle komma undan. Det är en hemsk känsla att veta att man ska dö inom några minuter. Samtidigt, någonstans djupt inom mig, visste jag att jag bara drömde. Jag öppnade ögonen och fann Magnus bredvid mig. En känsla av trygghet svämmade över min knasiga hjärna. Jag visste att han skulle rädda mig. Han kommer att rädda mig från alla bränder, översvämningar, tornados och jordbävningar. Det är hans uppgift. Jag kunde somna om.
Jag har levt som singel i väldigt många år.
Jag har varit ensamstående, heltidsarbetande småbarnsmamma. Jag har lagat stinkande avlopp och trasig pump i diskmaskinen. Jag har tagit mig igenom njurstenar och barnens kaskadspyor. Jag kan klara mig på egen hand, det är ingen tvekan om det.
Nu, när jag lever tillsammans med Magnus (och det har jag gjort i fem år) lägger jag mitt liv i hans händer. Han är min trygghet, min försvarare och min hjälte. Han byter mina cykeldäck, sätter på tv åt mig (för fanken, jag vet inte än vilken av våra hundra fjärrkontroller jag ska använda) och håller mig i handen hos tandläkaren. Han läser av mig fortare än jag själv kan göra det. Han går mig även på nerverna ibland men det är en annan femma ju. Vi har tagit oss igenom många stormar, han och jag. Och många stormar väntar oss. Men när min värld brinner då kommer han och räddar mig.
1 kommentar:
Visst är det underbart att ha en trygg man vid sin sida, efter år av singelskap. Jag var också singel i massor av år och räknade ut att jag bott hemifrån i 26 år och av dem 19 år som singel, när jag flyttade ihop med min man för 9 år sen.
psst...jag har samma problem med fjärrkontrollerna...:-)...men törs knappt säga det, för jag har en utbildning i teknik.
Skicka en kommentar