Pengar vs ansvar

Det finns två sorts jobb jag inte kan ta.

Att ringa upp folk, störa dem och samtidigt försöka sälja saker till dem. Jag är ingen snackpåse som kan sälja is till inuiter och jag avskyr alla dessa försäljare som  inkräktar på min privata zon och påstår att de har ett fantastiskt erbjudande som inte kostar mig något.

Därför kan jag inte bli en av dem.

Städa privata hem, det kan jag inte heller göra. Det är så klart skillnad på privat hem och privat hem. Det finns människor som inte klarar sig så bra på egen hand, gamla, sjuka, handikappade. Där ser jag städning som ett hjälpmedel för att dessa människor ska kunna leva ett bra liv. Men att städa hos fullt friska och antagligen rika människor är otänkbart för mig. En firma, som sysslar med hushållsnära tjänster, skriver så här på sin hemsida: tänk att få komma till ett välstädat hem, tänk att slippa städa själv. Istället kan du ägna dig åt barnen eller något annat du tycker är viktigt. Ilskan blommar upp på mina kinder ska ni veta. För det första är det synd om barn som varken ser föräldrarna hålla ordning på sin egen smuts eller inte lär sig själva att städa. Man betalar ju för att någon annan ska göra det. För det andra är jag väldigt tveksam till att dessa barn får mer tid med sina föräldrar än barn som faktiskt hjälper till med städning och allt annat som ska skötas om i hemmet.  

Tänk Er alla dessa barn som om 10 - 20 år ska bli vuxna. Hur kommer dem att resonera? Hur kommer dem att anstränga sig för att göra bra ifrån sig när deras föräldrar har visat att det  inte behövs, bara man har tillräckligt med pengar? För mig känns det som att pengar ersätter ansvar för ens egna handlingar. Har du pengar då kan du faktiskt köpa dig fri från ansvaret. Det sättet att tänka är väldigt främmande för mig och allt från städhjälp till politiska beslut som indikerar det väcker motstånd hos mig.