Det var en gång en liten stig. Runt stigen brukade det växa massor med vitsippor. Varje vår gick jag dit och mitt hjärta bultade av förväntan. Jag kunde tillbringa timmar på att fotografera vitsippor. För med vitsippor kommer vår och med våren kommer livsglädje. Och med hjälp av livsglädjen kan man förflytta berg och skingra de mörkaste molnen. Men nu är stigen borta. Först kom det några män och sågade ner alla vackra träd. Sedan kom det tunga fordon och körde ihjäl stigen och allt runt omkring den. Så, vem kommer med livsglädjen till mig nu?
3 kommentarer:
Vitsippor är överlevare,de blommar igen.MEN det blir inte som det var förut,landskapet är skövlat.Kan man inte ta mera hänsyn, gå varligare fram vid avverkningar?
Jag reagerar som DU.
Åh så fint.. men vad tråkigt med vitsipporna. Förhoppningsvis överlevde någon bit av roten, för jag har läst att alla kommer från en och samma rot och då bör det komma nya till nästa år. Vi får hoppas så!
Neeeeej!
Du måste leta upp en ny skogsbacke, Anna.....var inte ledsen, vitsipporna kommer igen, inte på ett bra tag ännu men naturen har en fantastisk förmåga att läka sig efter människans grymma framfart!
♥
Christin
Skicka en kommentar