Jag är feministernas värsta mardröm för jag gillar kvinnodagen.
Eller snarare sagt gillar jag att bli uppvaktad och kvinnodagen är en bra dag för det.
Fast jag har aldrig någonsin nämt det för varken min ex-make, min ex-kille eller för Magnus.
Imorse, innan jag sprang iväg till min kurs, berättade jag för Magnus hur man firar kvinnodagen i Polen och sa att jag saknar det ibland.
När jag, efter några timmar, kom tillbaka hem fann jag det här i köket:
Och det här:
Magnus har liksom dukat med en tom kopp och en tom tallrik till mig.
Yhm, tänkte jag. Något har missförstått det hela men men...
Men sedan upptäckte jag det här:
Och i kylskåpet hittade jag det här:
Han har gjort en tårta till mig!
:)))
Jag är en kvinna, jag är stolt över det och jag älskar kvinnodagen.
Vilken tur att den är bara en gång om året. Annars skulle jag se ut som en elefant.
Inget illa om elefanter men...
...men ja, det är en annan historia.
9 kommentarer:
tänk vilken fin sambo du har, var rädd om honom.
en kille som gör tårtor åt dej är ju ett riktigt fynd
En sådan pojkvän måste du vara försiktig med, alla kvinnor vill nog "knycka" honom
Du har det bra du Stilla
Suck vad romantiskt
5 anonyma kommentarer på rad och alla prisar min pojkvän... Hm hm hm... Det luktar Mange här :))))
Men här kommer en ickeanonym kommentar som håller med ovanstående! Vilket härligt initiativ. Förstår verkligen att du blev glad.
Kramar!
Ha ha (ovanstående) Men det var ju faktiskt riktigt gulligt! :)
Ja, riktigt gulligt och rart var det. Både att göra tårtan och att klappa sig på axeln i min blogg. När jag sa till Mange att aldrig tidigare hade jag fått någon tårta på kvinnodagen då sa han "Men du har ju aldrig sagt att du vill ha den heller".
Skicka en kommentar